: Omfamnad av vind och bitter frost Under arklisk och obarmhartig mane Hon sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna Dodsjungfruns kalla hand, oandlighetens
: Ett norrskensdad av andlos skam Ett drap i dyster stund En skarp sten en skalle sprattad Han drack av liv och lust Han drack av liv och lust Ty salt
: Ett nat nu blivit spunnet Sa vasst, spretande svart Argat av blodets lyster Dopt i ohelgad saft En sang om fodsel, begynnelse En om vanhelgat brodradrap
: En gang gick jag med kott pa ben En gang kysste jag varmer mund Nu vanra jag pa vagen lang I myllan har runt gravars gang Masken at och frosten bet
: Ve, ve, ve Dodsfard! Jag vaknade i urmorker Inget ljus, ingen sol jag sag Kande en luft, kall mot min kind Jag steg, mot stjarnor jag steg Mitt skepp
: Upp pa hallens oversta back Upp pa bergets hogsta sten Jag klattrat dess rygg pa alla fyra For skogens ande, for dem som viska Ett skrik nu stiga
: Vid morgonstund jag skadade pa bergets rygg En fara rod som hjarteblod Djupt jag sag den falla In i dunklet av bergets rot Vid solnedgang jag skadade
: Fafanga, glomda rad Ingen nad, inga tysta ord Borsprungna, vilsna De lopte I en cirkel Av oandliga onda dad Nu eldar spricka ur jordens vrar Ingen
: Hon stod vid foten av en hall sa mork Malad kalkad och kall Hon drog ett streck Med en ryckande arm Over himmelens rand Ner till hetaste djup Hon
: [Instrumental]
: Nar svedjor brannes Bliva min moderskalk av aska Nifelvind, hor mitt namn Gyttjeblod, sank ditt huvud dar jag vandra Ur varje froskallla bittra Onda
